agnesdelin.blogg.se

Mina egna tankar och vardagliga betraktelser.

Ett mediokert, halvfärdigt projekt

Kategori: Allmänt

Jag har gått här nu, i två års tid och väntat på framtiden.
Det är först nu den faktiskt närmar sig och jag börjar inse att hur mycket den än lockar så skrämmer den mig också. 
Jag har gjort så mycket planer, alla utfifrån samma utgångspunkt, att komma härifrån. 
Jag har så svårt för att leva här och nu. 
Allting har så länge kretsat kring flyktplaner och det gör ont att inse att jag har kastat bort så mycket genom att tänka på en framtid som jag också kastar bort genom att tänka framåt. 
Jag är så rädd att det här ska fortsätta, att jag aldrig ska stanna upp och fokusera på vad nuet har att erbjuda. 
Det är så mycket som jag missar genom att fortsätta den här cirkeln, men det tar ju aldrig slut. 
Hur mycket jag än försöker lära mig det här så fortsätter jag. 
Tänk om det aldrig tar slut. 
Jag är så rädd att vakna upp och ångra hela mitt liv, ångra det faktum att jag aldrig stannade kvar och tog några risker, att jag fortsatte att fly. 
Jag är så rädd att missa allting genom att aldrig leva här och nu. 
Jag är så rädd att aldrig lyckas med någonting. 
Jag är en mästare på halvfärdiga projekt och jag är rädd att det är så mitt liv ska komma att se ut när jag blickar tillbaka, ett halvfärdigt projekt. 
 
Ett mediokert, halvfärdigt projekt. 

5 månader eller ett helt liv kvar

Kategori: Allmänt

Jag har 5 månader kvar i skolan. Ungefär. 
Alla dom valen som jag gjort tidigare är någonting jag får betala för nu, allting leder mig till nu. Till sista året och allting hänger på detta. 
Man har så höga krav på sig själv. Man måste hela tiden bli bätttre. Ingenting duger. 
Det vi gör just nu är att vi alla går i högvarv, vi saktar aldrig ner, vi hinner aldrig det. 
Men det är också nu vi ska avgöra vad vi vill göra efter, hur vi ska göra. 
Jag vill härifrån, det är det jag har ställt in mig på nu. 
Men med jobb och allting i skolan så hinner jag inte ens tänka ut en plan B. 
Vad gör jag om jag inte kommer in på den utbildningen som jag tänkt mig? 
Jag orkar inte stanna här. 
Allting är likadant. 
Allting har alltid varit likadant. 
Ingenting förändras, jag behöver förändring. 
Jag behöver andas ny luft, jag behöver se någonting nytt, jag behöver träffa människor som kommer att förändra min vardag. 
Jag vill träffa människor som får mig att se världen ur nya perspektiv. 
Men hur skulle det någonsin gå här? Hur skulle man någonsin kunna lära känna nya människor på nya sätt i staden där alla känner alla? Hur ska man kunna etablera sitt nya själv i en stad där det aldrig kommer att tillåtas? 
Alla människor förändras hela tiden, antingen förändras man i samklang med varandra eller så förändras man ifrån varandra. 
Men problemet är att alla ser förändringar som någonting smutsigt, som någonting fel. 
Förändringar uppskattas inte, dom accepteras inte, trots att kanske dessa förändringar är det absolut mest positiva som skulle kunna händapersonen i fråga. 
När människor säger att en person behöver förändras menar dom egentligen att personen behöver uppdatera sig själv, ta bort alla negativa sidor som inte passar och öka dom positiva sidorna i styrka. 
Människans egoism står bakom detta, man föraktar det som inte passar sig enligt sitt eget idealsjälv. 
Ibland funderar jag på om empatin har dött. 
Vi ser inte längre människor som människor, vi ser dom som maskiner. 
Maskiner som ska rätta sig efter samhällets ideal och normer bara för att någonting annat inte passar sig. 
Men så har vi även dom som har gjort det till ett ideal att man ska bryta varenda norm bara för att demonstrera, allting ska göras tvärtom mot för vad som tidigare ansetts som normalt bara för att man kan. 
Det dessa människor inte förstår är att dom skapat nya normer, extremisterna föraktar det "normala" och alla människor som lever efter det utan att tänka på att dom genom detta säger emot sig själva. Inte ens enligt dom "normbrytande" är det okej att bara var sig själv. 
En del kallar sig själva humanister men tror enbart på en del av mänskligheten, 
Vissa kallar sig själv feminister men jobbar för att kvinnan ska bli det överlägsna könet,
människor kallar sig för troende men föraktar folk med annorlunda ideal, 
Jag tror att mänskligheten har tappat bort sig själv. 
Jag tror också att den kan kunna räddas, men vi ges aldrig tiden. 
All denna forskning om människans psyke och ändå tycks folk må sämre än någonsin. 
Vi måste se oss alla som en enda människa, som en enda mänsklighet och laga den. 
Men för det behövs tid, tid vi inte har. 
Jag går sista året på gymnasiet, på ett sätt har jag hela livet framför mig men som jag ser det så har Agda 75 mer frihet att se fram emot än vad jag kommer att ha på många år. 
Vi kommer alltid att vara bundna till någonting, vi kommer alltid att vara bundna till en massa beslut. 
Vi får ju inte misslyckas, sådant finns det inte tid för i ett ohumant samhälle.
 
 

Identitetslös och ointressant

Kategori: Allmänt

Jag letar och letar,
Efter det som är jag.
Försöker hitta något under all stress.
Då och då hittar jag nått.
Men jag är inte säker på att jag gillar det jag hittar.
Fokuserar på andra som bara suger själen ur mig.
Jag drar mig undan, tappar orken.
Återgår till letandet efter mig.
Jag vill hitta något av betydelse.
Men vem är jag att tro att jag har nån betydelse i världen.
Jag är ju bara jag,
Men vem är jag då?
Ingen vet.
Hur ska dom veta det när jag inte ens vet det själv?
Är jag en av dom identitetslösa som jag ser strövar omkring på stadens gator?
I världen är jag ingen.
Vill lämna något form av märke hos dom jag möter.
Men varför skulle någon minnas mig?
Jag vill flytta till en ny stad.
Efter något år är det ingen som minns mig ändå.
För vem är jag att minnas?
Jag är inte mer än någon annan.
Kanske är jag ju ett identitetslöst spöke,
En vålnad som sveper obemärkt genom människors liv.
Jag försvinner och ingen av dom som känt mig minns.
Dom minns mitt namn men inget mer.
Vem känner mig?
Är det möjligt att känna någon som inte ens känner sig själv?
Rädd för att bli lämnad och sviken så visar ingenting alls.
Vem vill känna ett spöke?
Vem vill känna mig?
Fortsätter att leta efter något av betydelse, efter något intressant.
Visst är jag älskad,
Visst älskar jag några få.
Men osäker ändå för hur älskar man någon som inte älskar sig själv?
Vad ska det bli av mig?

2013-05-22

Kategori: Allmänt

Du kan inte,
du har aldrig kunnat,
du kommer aldrig att kunna.
Vem är du att göra såhär?
Om och om igen.
Jag vet inte vad du tänker,
Men jag skulle så gärna vilja höra dig säga förlåt.
Det är så simpelt,
Förlåt.
Det var du som skulle mest av allt,
men du kunde inte.
Och om så är fallet, vem kan?

Förlåt

Kategori: Allmänt

Förlåt för att jag inte hela tiden skriker ut feministiska åsikter, 
Förlåt för att jag aldrig ger pengar till tiggarna på gatan, 
förlåt för att jag aldrig köpt ett exemplar av situation sthlm, 
förlåt för att jag inte kämpar för människors rättigheter, 
förlåt för att jag inte gick och blev världsförälder det första jag gjorde när jag fyllde 18. 
 
Förlåt för att jag inte stödjer någon förening, 
förlåt för att jag inte är någon miljöaktivist, 
förlåt för att jag aldrig skulle kunna arbeta på ett äldreboende, 
förlåt för att jag avskyr sjukhusmiljöer, 
förlåt för att jag aldrig räddat någons liv. 
 
Förlåt för att jag inte är politiskt insatt, 
förlåt för att jag anser att godkänt är ett dåligt betyg, 
förlåt för att jag inte är glad jämt, 
förlåt för att jag inte tycker om alla jag möter, 
förlåt för att jag inte alls tycker om människor som aldrig gjort mig något illa.
Förlåt för att jag inte tycker att alla barn är söta. 
 
Förlåt för att jag bara är en helt vanlig tjej som troligvis inte kommer att förändra världen, 
förlåt för att jag skulle välja att rädda min mamma framför 100 okända, 
förlåt för att jag inte är vacker, 
förlåt för att jag bara sitter här med fokus på mig och dom i min närhet istället för att fokusera på att skapa världsfred. 
Förlåt för att jag inte är speciell, 
förlåt för att jag fortfarande handlar kläder på h&m trots uppdrag gransknings reportage. 
 
Förlåt för att jag bara är jag, Agnes Delin, Örebro, precis 18 år fyllda.
 

Ingenting

Kategori: Allmänt

Det här skulle vara mitt avslut, 
det här skulle vara mitt slag i din mage. 
Det var meningen att detta skulle få dig att äntligen förstå, 
det var meningen att detta skulle vara min tid att glänsa. 
Jag skulle få gå vidare, 
jag skulle få visa dig att jag menar det jag sagt. 
Du förstår ju inte, 
jag tror inte att du någonsin kommer göra det heller. 
Du river upp så mycket inom mig, 
såren får aldrig tid att läka. 
Jag vill att dom ska få göra det en gång för alla, 
jag vill känna mig likgiltig inför dig. 
Varför? 
För att det är det värsta man kan känna inför någon, ingenting. 
Jag vill att du ska vara ingenting. 
Jag vill inte älska dig men jag vill absolut inte hata dig. 
Jag vill känna ingenting. 
Det var meningen att du skulle så mycket, 
men du gjorde inget utav det. 
Det kan inte vara mitt fel. 
Allt du gjort mot mig kan inte vara mitt fel. 
Så många tårar har runnit på grund av dig. 
Jag vill inte gråta mer, jag vill aldrig gråta igen. 
Jag gråter bara ensam och det skyller jag på dig. 
Du har gjort så mycket men jag vill inte tänka mer på det. 
Jag vill gå vidare. 
Jag skulle däremot så gärna höra dig säga förlåt, förlåt för allt jag gjort. 
Men du är för stolt för det, för egoistisk för det och jag hatar dig för det. 
Hatar. 
Men snart är du ingenting, ingenting alls.

Plugga jobba äta sova knulla dö

Kategori: Allmänt

 
Jag fyller alltså 18 år om endast 26 dagar nu. Tiden går så fort och det känns som att jag var 15 år igår. Jag vet inte ens vad jag har gjort av dem åren som varit emellan, ingenting jag gjort har varit utav värde. Jag har inte förändrat världen, jag har inte älskat, jag har inte gjort något värt att minnas. Det är 3 år av mitt liv som bara är borta och nu ska jag bli vuxen. Jag vill inte, kan inte hantera att jag endast har ett år kvar i skolan och sedan är det meningen att jag ska göra något av mitt liv. Om 10 år måste jag vara klar eftersom att jag då inte längre är ung. Jag vet att jag bara är 18 år, att min ungdom precis börjat men det känns som att den redan rinner ut i sanden, som att den försvinner ifrån mig. Tänk om jag en dag vaknar och inser att jag inte har gjort någonting av det jag ville. Tänk om jag vaknar när jag är 30 år och inser att jag fortfarande är kvar i Örebro, att jag fortfarande inte börjat plugga, att jag fortfarande inte har varit någonstans, att jag fortfarande är singel.. Eller ännu värre, att jag vaknar och inser att jag varit tillsammans med samma snubbe i flera år och det bara har hållt mig tillbaka. Vi kanske bor i en liten sketen lägenhet, går till något sketet jävla jobb varje dag och gör abslout ingenting. Vad är ens meningen med livet? Vad är det meningen att jag ska uträtta? Är det så att vi egentligen bara är djur, meningen med livet är att knulla för att föra människosläktet vidare och sen blir vi gamla och sjuka innan vi dör och sen finns vi inte längre? Vi kanske bara har krånglat till det, egentligen kanske det är så enkelt. Plugga, jobba, äta, sova, knulla, dö.
 
 

Min syster

Kategori: Allmänt

Ingenting är vackrare än att se på när ett barn sover. 
Ingenting är så fridfullt, ingenting är så harmoniskt. 
Barn. 
Så oförstörda, så hela. Dem har hela livet framför sig. 
Deras sömn är djup och deras andetag är lugna. 
Det är någonting otroligt vackert över deras totala oskuld. 
Dem är hela. 
Vi sitter här trasiga och tittar på dem när vi har chansen.
Vi får känna av det där lugnet för en stund, känna oss hela om så bara för ett litet tag. 
 
Jag ser på henne när hon ligger här bredvid mig, älskade syster. 
Hennes blonda hår tovar sig omkring henne, hon har redan sovit ett bra tag. 
Hennes ögon är stängda, munnen putar och hennes blå kanin ligger på hennes arm. 
Hon är vackrast i hela världen. 
Min syster, hon är hela min värld. 
Det är hon som får mig att känna mig hel. 
Speciellt när hon ligger här bredvid mig och sover, då vet jag att hon är trygg, att hon mår bra. 
Min fina, underbara lillasyster. 
 
Jag älskar dig.

2012-11-12 23:28

Kategori: Allmänt

Det blir mörkare ute.
Det blir våra sinnen också.
Vi blir mörka varelser som kryper ihop och dränker oss i självömkan och självförakt.
Vi blir trötta,
Önskar ibland att vi inte ska vakna igen.
Men det vill vi,
Vi vet vad som väntar.
Vi vet att efter mörker kommer ljus.
Vi vet bara inte hur länge detta mörker ska vara.
Vi är trötta nu,
Tröstar oss med sömn.
Inget mörker kan skada oss i drömmarnas värld.
Där väljer vi själva. Där styr vi.
Det är våran fristad.
Vi åker dit nu, vi blundar för en stund.
God natt

Kärleksfulla bilder från London

Kategori: Allmänt

 

2012-11-07 05:51

Kategori: Allmänt

Vacker stad, speciellt på natten.
Då går vi där, upplysta av gatlampor.
Stor stad, liten stad.
Alla känner alla men ändå känner ingen ingen.
Vacker fasad, sköra och förstörda på insidan.
Den är inte ordentligt byggd, petas det för mycket och för hårt kommer den att rasa.
Jag hyser agg mot fasader som rasar, det lämnar oss bara där, blottade.
Tänk om jag inte vill det, tänk om ingen av oss vill blotta våra själar?
Ni får inte rasera nånting ni sen inte hjälper oss att bygga upp.
Vi bor i en vacker stad, med en vacker fasad.

2012-11-05 22:40

Kategori: Allmänt

Vi vandrar runt, tror att vi gjort allt men egentligen har vi inte gjort någonting. 
Framför våra ögon dansar världen, den snurrar och vi ser det. 
Vi räknar varje dag som går för vi är trasiga själar som vill härifrån. 
Vi vill sådär fruktansvärt mycket men trots att klockan går står tiden stilla.
Vi vänder oss mot varandra, vi söker tröst och kärlek för en stund. 
Vi vänder oss mot någon annan, nu söker vi en vän. 
Vi sårar varandra, vi krossar några hjärtan och drar.
Vi söker nya och historien upprepas. 
Ingenting varar. 
Vi är så ensamma, så ovetande, så okontrollerbara. 
Det är våra känslor som styr och begären som formar oss. 
Vi måste få tiden att gå igen. 
Vi vill inte vänta längre. 
Vi är trasiga själar som måste härifrån.