Det blir mörkare ute.
Det blir våra sinnen också.
Vi blir mörka varelser som kryper ihop och dränker oss i självömkan och självförakt.
Vi blir trötta,
Önskar ibland att vi inte ska vakna igen.
Men det vill vi,
Vi vet vad som väntar.
Vi vet att efter mörker kommer ljus.
Vi vet bara inte hur länge detta mörker ska vara.
Vi är trötta nu,
Tröstar oss med sömn.
Inget mörker kan skada oss i drömmarnas värld.
Där väljer vi själva. Där styr vi.
Det är våran fristad.
Vi åker dit nu, vi blundar för en stund.
God natt
Vacker stad, speciellt på natten.
Då går vi där, upplysta av gatlampor.
Stor stad, liten stad.
Alla känner alla men ändå känner ingen ingen.
Vacker fasad, sköra och förstörda på insidan.
Den är inte ordentligt byggd, petas det för mycket och för hårt kommer den att rasa.
Jag hyser agg mot fasader som rasar, det lämnar oss bara där, blottade.
Tänk om jag inte vill det, tänk om ingen av oss vill blotta våra själar?
Ni får inte rasera nånting ni sen inte hjälper oss att bygga upp.
Vi bor i en vacker stad, med en vacker fasad.
